Vici 2.0
Höstens Vici 2.0-bygge

Vi började med att skriva ut spantrutan på blått papper. Sedan limmade vi spantmallarna på 100 mm tjocka block av isolerskiva, ett material med slutna celler och mycket bra att bearbeta.


Därefter plockade vi fram den stabila byggbrädan och limmade upp de 100 mm tjocka pluggdelarna efter varandra, noga med att följa mittlinje och lodlinje.

Så var det dags för det intressanta sliparbetet! Vi höll mestadels till utomhus för att slippa dammet. Vi slipade med ca. 200 mm långa klotsar, tillverkade av 3 mm balsaträ. Först 180-papper, sedan finare. Slipa och kolla, slipa och kolla. Efter några timmar var vi nöjda och pluggen fick ett lager av 50 grams glasfiberväv.

Därefter vände vi på skrovet och tog upp två hål på ovansidan. Där limmades två ca. 250 mm långa träbitar i. Dessa slutar sedan på en lång bräda där de limmas fast ordentligt. På så vis blir pluggen hanterlig och man kan spänna fast den på olika sätt.
Med detta fäste på plats blev det dags för ytterligare en slipning av skrovpluggen och sedan en spackling. Sedan slipning igen och ett nytt lager 50-gramsväv. Efter vattenslipning var vi nöjda och nu blev det sprutspackling med Hagmans sprutspackel. Ny slipning och sedan några lager billack – grön och snygg!

Sedan fick allt härda ut ca. en vecka innan jag började stryka pluggen med släppmedel. Sex lager blev det allt som allt med härdning mellan lagren. Så var det äntligen dags för lamineringen av det första skrovet. Fredagen den 27 oktober var den historiska dagen.
Först ett lager 93 grams kolfiberväv, sedan ett lager 50 grams glasfiberväv. Ytterst ett lager 193 grams kolfiberväv. Vi använder NM-epoxi nr. 625 som har ett långt potlife och är lätt att väta igenom vävarna.

Efter ca. sex timmar strök jag skrovet ytterligare en gång med epoxi och filler, detta för att ha lite mer att slipa i utan att gå igenom till väven.
Så fick allt härda ut fem dagar innan jag började våtslipa. Första 180-papper, sedan 220 och till slut 320. Efter några timmar var jag nöjd, tog fram Dremeln och skar rent kanten på ovansidan av skrovet.
Det var inga problem att få skrovet att släppa från pluggen – ett bra släppmedel gör susen! Vi använder MarboCote 227-CEE som vi har god erfarenhet av. Det är inte billigt med har aldrig gjort oss besvikna.
Så hamnade skrovet på vågen och vikten var 275 gram, vilket vi var nöjda med.

Parallellt med bygget av pluggen hade vi gjort formar och pluggar till övriga delar på båten. Däcket består av fyra olika delar. Det behövs maströr, balkar, winschfäste och roderservofäste, för- och akterspegel m.m. Tillsammans blir det många bitar!

Nästa steg blev att kolla båtens totala längd mot en mall som jag tillverkat efter klassregelns bestämmelser. Det visade sig att jag fick slipa bort ca. 5 mm längst akterut. Därefter laminerade jag dit förspegeln och akterspegeln. Den är förskjuten ca. 5 mm in i båten vilket vi tycker är snyggt.
Nu var det dags för de kritiska arbetena, fenkassett och maströr. De måste hamna precis rätt långskepps, tvärskepps och i rätt lodlinje i förhållande till vattenlinjen. Dessutom ska fenan ha en svag svepning akterut. Den mäter man lättast mot en punkt långt ned på fenan och upp till botten vid akterspegeln.
Lasern är ett utmärkt hjälpmedel för att allt ska bli rätt och rakt. Mäta, kolla, mäta, kolla, mäta, kolla igen och sedan laminera. Man får inte ha för bråttom här!
När detta var klart och uthärdat var det dags att montera mittendäcket, det med brunnen och recessen för radioburken. Innan det laminerades fast i skrovet gjorde jag det klart på undersidan. Jag provmonterade winschen, som sitter framför maströren, tog upp hål och monterade i provisoriska skotlinor, detta för att hitta rätt höjd från däck för skoten. Det är viktigt att de hamnar i centrum på respektive winschtrumma så att de inte vill trassla sig eller gå utanför trumman. Ett par brytöglor monterades som säkerställer att skoten går förbi swingröret och fenkassetten utan att ”gnaga” emot dem. Eftersom båten är så smal i aktern behövs dessutom ett par ledöglor mitt för radioburken och de kom också på plats.
Sedan tog jag bort winschen och lät bara ett par draglinor sitta kvar, dessa för att senare lättare kunna dra i de riktiga skoten. Så kunde mittdäcket lamineras fast med sina förstärkningar mot fenkassett och maströr.

Med båten på rätt köl fäste jag så fast röret för hjärtstocken i skrovet och lagret för den i däck. Återigen mycket noga så att rodret verkligen spårar med fenan!
Därefter blev det fördäckets tur. Draget i fördäcket från de konventionella fockarna blir ganska stort. För att inte skrovet ska deformeras vid hård segling brukar jag förlänga fockfästena ned till båtbotten för att få draget ända därifrån. Enklaste sättet att göra det är med två Spectralinor som sträcks med var sin bowsie.
Så kom akterdäcket med sitt styrservofäste på plats. I båten hänger både styrservo och winsch i däcket, detta för att inte påverkas av ev. skvalpvatten som kan komma in.
Allra sist monterade jag ”winschdäcket” med sin recess där winschen hänger. I däcket måste man ta upp ett hål som är så stort att man får ned handen och lätt kan arbeta med winschen. Ett byte måste ju kunna ske snabbt i fält!
Nu när skrovet var däckat och klart bar det av till sjön. Ritningen anger bulbens placering långskepps, men man kan aldrig vara 100% säker, så en provflytning är bra! Efter ett par millimeters justering föröver av bulben flöt båten perfekt på vattenlinjen. Hem igen, torka allt och sedan laminera fast bulben till fenan.

När båten seglar trycks fören ned en del. Det beror på vindens tryck i seglen och att häckvågen, som vill lyfta aktern, är större än bogvågen. Alltså bör bulbens nos vara något högre än akterkanten, detta för att buben ska glida parallellt med vattenlinjen vid segling.
Nu blev det till att palla upp båten på vattenlinjen och rakt i sidskeppsled för att kunna rikta in bulben. Lasern är återigen bra! Sedan tiltade jag upp framkanten ett par millimeter över den tänkta vattenlinjen och bakkanten droppar då motsvarande mm nedåt. När allt var perfekt  blev det dags att hälla epoxi i urtaget på bulben och limma ihop det hela.
Nu vidtog lackning av skrovet. Jag brukar lacka i två steg för att lättare kunna hantera båten. Först däcket och ned ca. 10 mm på skrovsidorna. När det härdat maskerar jag däcket, vänder på båten och lackerar skrovet. Skarven som blir är lätt att slipa bort och den brukar jag dölja med en stripe.
Slutmonteringen bestod av block, radioburk, plaströr för mottagarens antenner och strömbrytaren. När allt var tätat och klart drog jag, med hjälp av de tidigare beskrivna hjälplinorna, i de riktiga skoten. De måste träs utifrån och in i båten genom Bantocks ”through deck blocks”.
Så var det dags för torrprovning av riggarna. Jag använder samtliga riggar från gamla SWE 27 och de behövde bara kortas några millimeter i mastfoten för att passa. Skoten fick dock göras om. Så var allt klart och det var dags för provsegling. Den skedde den 9 december.

Någon bogfender hade jag ännu inte hunnit tillverka men det går ju bra att segla utan. Hur seglingarna gick?
Ja, det kan du läsa om här:


Låter det intressant? Är du intresserad av en byggsats till en Vici 2.0?

Hör av dig i så fall för val av utförande och prisuppgift.

Per och Jakob Mårtensson