I källaren på Novembergatan
Under årens lopp har flertalet radiostyrda- samt prydnadsmodeller sett dagens ljus i det "gröna rummet" på Novembergatan. Allt ifrån Ninjor på tidigt -90 tal till det allra senaste inom Marblehead idag. Denna sida är tillägnad det senaste bygget, en Gothic XP, ritad av Frank Russell, Australien. Byggare är Per Mårtensson och här följer hans egna bilder och redogörelser för bygget.
Arbetet med att göra en plugg påbörjades i början av september och efter några veckors limmande och slipande var den klar att kläs med glasfiber. Därefter målade jag den och lät den härda ut ordentligt.
Den fena jag använder har jag köpt från Red Ant i Australien. Jag träffade Lincoln McDowall och David Thomas under VM och de gjorde reklam för sin nya fena. Den är otroligt styv och har en korda på bara 85 mm. Detta gjorde att jag fick konsultera Frank Russell för att hitta rätt position för fenan.
Efter att ha format till ovandelen av den gjorde jag en fenkassett direkt på den.
Så var det dags att laminera fast fenkassetten i båten, kanske det mest kritiska momentet under hela bygget. Allt måste hamna exakt rätt, både långskepps och tvärskepps. Dessutom måste fenan sitta i den lodposition konstruktören tänkt sig. Med hjälp av lodsnören från taket vägde jag in båten för att få allt rätt.
Efter fenkassetten var det dags för maströret för de konventionella riggarna och sedan swingröret. Återigen kommer lodsnörena till hjälp.
Efter fenkassetten var det dags för maströret för de konventionella riggarna och sedan swingröret. Återigen kommer lodsnörena till hjälp.
Under tiden har jag laminerat ett mittdäck, för och akterdäck samt några balkar.
Mittdäcket har en recess för de konventionella riggarna och en dito för radioburken. På bilden ser man även fästet för styrservot samt röret för skotpålen.
Fockarna kommer att fästas i rostfria ”axlar” som sitter försänkta under fördäcket. Dessa axlar sitter förankrade med två dyneemalinor i en profil i botten av båten. På så vis drar fockarna inte bara i däcket utan kraften fördelas ned till botten av båten.
Winschen sitter för om fenkassetten/maströren. Där är det bättre plats och jag kan placera radioburken mitt i båten akter om fenkassetten.
Snart börjar arbetet med att hyvla ned bulben. Den väger 3700 gram men ska ned till 3300. Ett mödosamt arbete som kräver noggrannhet!
Så var då bulben nedhyvlad till sina 3300 gram. Jag har behållit formen och längden och bara gjort den smalare. Nu ska den passas in på fenan så att båten flyter på vattenlinjen. Jag tejpade fast bulben provisoriskt på fenan och la i vikter som motsvarar winsch, ack och styrservo. Sedan åkte jag till en brygga med lugnt vatten i Svartån. Det visade sig att båten flöt med stäven djupare än aktern. In i bilen och hem för att borra ur spåret i bulben ytterligare ca. 10 mm föröver. Så tejpade jag (silvertejp är bra!) återigen dit bulben men nu 10 mm längre akteröver. Tillbaka i vattnet visade det sig vara lagom – nu flöt båten på vattenlinjen. Tyvärr tog jag inga bilder under dessa flyttest. Regnet öste ner och jag ville snabbt komma hem!
På bilden kan man se hur jag riggat upp båten för att få bulben i rätt läge. Båten ska ligga längs vattenlinjen, fenan ska hänga lodrätt ned och bulben ska vara perfekt linjerad med fenan långskepps. Till hjälp med detta har jag lodlinor från taket och en av dem kan skymtas på bilden. Dessutom ska bulben vinklas upp mellan 2 – 3 grader. Detta för att den ska vara parallell med vattenytan när båten seglar. Seglen pressar ju ned stäven något och häckvågen lyfter skrovet mer än stävvågen. (bild 0025) På den här bilden syns att båten nu är däckad från för till akter. Nu väntar vattenslipning, lite fyllning med epoxi/mikroballonger eller spackel här och där. Därefter blir det lackning. Jag återkommer med kulör!
16/11 var det dags att testa om båten balanserade vilket den gjorde galant
Som ni kan se på bilderna ovan är båten nu provseglad och allt fungerade bra. Jag döpte henne till ”Adrenaline”, och efter lite trimmande och fixande seglade hon precis som jag önskar. I verkstan har jag slipat, spacklat, slipat och spacklat och sedan lagt på ett lager färg. Magenta heter kulören. Ny slipning och nu är det snart klart för slutlackning.
Bogfendern brukar jag gjuta i silikon. Först tillverkar jag en plugg i balsaträ. Den gör jag direkt på båten. Därefter mättar jag den med epoxi och slipar den slät och fin. Sedan sågar jag bort den från båten och sänker ned den i en låda med gips. När gipset torkat, vilket går fort, är det bara att plocka bort träpluggen och så har jag en gjutform för bogfendern. Jag oljar in gipset för att silikonet ska släppa lätt. Därefter fyller jag formen med silikon och sedan är det bara att vänta ungefär en vecka innan allt är genomhärdat.
Jag jobbar också med fenan och bulben. Blybulben täcker jag med epoxi för att den ska kunna slipas slät och stå emot tryckskador lite bättre. På bilden syns att jag kommit en bit på väg med arbetet.
Efter att ha klätt in hobbyrummet med presenningar längs väggarna var det dags för lackering. Clas Ohlson levererade färgen och den har ett snällt lösningsmedel, så det går att spruta inomhus. Nu väntar någon veckas härdning innan jag kan börja polera och göra slutmonteringen.
Tyvärr blev inte färgen bra. Den hårdnade aldrig ordentligt och var allt för lätt att skrapa bort. Antagligen är det snälla lösningsmedlet boven. Det var bara att bita ihop och slipa/acetona bort all färg. Tänka att det finns så många besvärliga skrymslen på ett skrov! Nåväl, efter några timmars arbete var allt klart för ny lackning. Nu satsade jag på ett säkert kort – Biltemas bättringsfärg. Jag använder mask när jag sprutar den färgen, eftersom den har ett ganska aggressivt lösningsmedel. Resultatet blev bra, och efter en veckas härdning polerade jag ytan. Som ni ser på bilderna blev kulören nu vit. Efter lite stripes och SWE 27 var det dags för ”deck patches” och sedan var skrovet klart.
Parallellt har jag arbetat med fenan och bulben. Den är nu sprayad och slät och fin. Rodret har fått en omgång våtslipning med 1200-papper.
Riggarna och seglen anlände från SailsEtc i början av december. Det har varit mycket kapande av kolfiberrör, mätande, epoxilimmande, mätande igen, limmande igen och så slutligen – montering av seglen.
A-riggen har kullager i botten och vid däck samt Gizmo, Bantocks geniala uppfinning för att kunna sträcka till riggen under segling. Jag har aldrig haft det förut, men jag inser att den kan vara bra i vissa lägen. Genom att med trimmern på sändaren trimma in storskotet lite, spänner man upp hela riggen: akterliket på storen sträcks upp, förliket på focken likaså, seglen planas ut, twisten i focken minskar och skotvinkeln blir lite snävare. Kort sagt ett trim för hårdare vind eller för att ta lite extra höjd inför rundning av ett märke.
B och C-riggarna är av konventionell typ med ”pocket luff” storsegel. Jag valde svartanodiserade fockbommar som är delade ungefär på mitten och uppvinklade 15 grader i akterkant. De har ett svirvlande kullagerfäste med en krok som passar i fördäckets försänkta fästen. Resultatet blir att fockbommen sveper nära däck i sin förliga del, medan akterdelen vinklar upp.
Tyvärr har isen nu lagt sig här, men blir det mildväder snart så ska båten i sjön för lite shake down-segling. Jag återkommer med en rapport!
13/1 var det seglingsbart vatten i Seglarvik! Viden pendlade mellan A-B rigg men det var C1 1600mm som testades. Båten balanserar och byggherren är nöjd!
